Från skiss till bord
Linjen tar sin början i Tias Eckhoffs studie av proportioner. I Maya förenas skaft, övergång och funktionell form till ett enda sammanhängande föremål.
Linjen tar sin början i Tias Eckhoffs studie av proportioner. I Maya förenas skaft, övergång och funktionell form till ett enda sammanhängande föremål.
Maya känns igen på sitt breda, kraftfulla skaft, som smalnar av i en triangulär övergång mot den funktionella delen. Rundade kanter och ett brett grepp ger serien en tydlig, skulptural silhuett.
Tias Eckhoffs förhållande till bestick blev särskilt betydelsefullt 1962, när han formgav Maya för Norstaal. Det breda skaftet smalnar av till en triangulär form, medan rundade kanter ger delarna ett stadigt men bekvämt grepp. Designen blev ett av 1900-talets mest tongivande skandinaviska bestickmönster och togs senare upp i Phaidon Design Classics samt i museisamlingar, däribland MoMA i New York och Victoria and Albert Museum i London. Eckhoff fortsatte att utforska bordet genom kollektioner som Una, Chaco och Maya 2000, där han återkom till proportion, balans och förhållandet mellan strikt geometri och mjukare kurvor. Hans arbeten byggde sällan på ornament. Karaktären växte i stället fram genom hur ett föremål förfinades — långsamt, fysiskt och med en enastående uppmärksamhet på formens minsta förskjutningar.
”Jag arbetar långsamt, jag skulle vilja fila på ett bestick i ett år.” — Tias Eckhoff
Tias Eckhoff
Maya går från ikoniskt föremål till ett komplett språk för bordet. I en fullständig dukning för tolv upprepas Tias Eckhoffs breda skaft, triangulära avsmalning och rundade kanter från gäst till gäst, och en av den skandinaviska designens mest igenkännliga bestickidéer blir rytmen genom en hel måltid.
Båda kollektionerna formgavs av Tias Eckhoff och delar samma triangulära design-DNA, men den ursprungliga Maya är märkbart kortare och bredare. Matkniven i Maya mäter 20.0 cm, gaffeln 17.7 cm och skeden 18.0 cm. Maya 2000 förlänger dem till 22.0 cm, 20.2 cm respektive 20.5 cm. Maya känns därför mer kompakt och gedigen, medan Maya 2000 har ett längre, slankare och mer strömlinjeformat uttryck.
Därför att upprepningen förstärker geometrin. På en enskild gaffel är det triangulära skaftet en distinkt detalj; över ett komplett bord blir samma breddande och avsmalnande form ett visuellt system. Designen förenar varje kuvert utan behov av mönster eller ornament.
En enskild del visar silhuetten, men en komplett kollektion blottlägger styrkan i den bakomliggande idén. Maya:s geometri anpassas till olika redskap och funktioner men förblir omedelbart igenkännlig, vilket visar att designen skapades som en sammanhållen familj och inte som ett enda anslående föremål.
Maya:s betydelse sträcker sig långt bortom måltiden. Stelton uppger att serien har fått betydande designerkännanden, ingår i Phaidon Design Classics och har ställts ut på institutioner som MoMA i New York och Victoria and Albert Museum i London. Ett komplett bord dukat med Maya för därmed in en dokumenterad del av den skandinaviska designhistorien i vardagens bruk.