Genom tolv kompletta kuvert upphör Hannah att uppträda som en samling enskilda föremål och börjar skapa en större visuell rytm. Anna Castelli Ferrieris balans mellan funktion, proportion och taktil harmoni upprepas från gäst till gäst och ger ett stort bord sammanhang utan att förlita sig på ornament.

De visar vad som gör kollektionen så disciplinerad. Hannah tilldelades ADI Compasso d’Oro 1994, inte för att ha förvandlat bestick till ett spektakel, utan för att intelligent ha omprövat ett välbekant föremål. Vid ett bord för tolv blir denna klarhet särskilt synlig genom upprepningen.

Sambonet beskriver Hannah genom såväl taktil harmoni som visuell stil. Delarna är formgivna för att upplevas genom grepp, vikt och proportion, medan monoblockkniven ger en särskilt solid känsla i handen. Kollektionen belönar därmed beröring lika mycket som betraktande.

Den stannar kvar på bordet. Setet med sextio delar innehåller tolv dessertgafflar och tolv teskedar, vilket låter formspråket hos Hannah fortsätta efter att de större middagsbesticken har dukats av. Även måltidens stillsammare slutskede förblir en del av samma genomtänkta system.

Därför att hennes arbete i grunden handlade om att formge föremål för verkliga livet, inte för isolerad förevisning. När tolv människor samtidigt äter med, håller, lyfter och lägger tillbaka samma former på bordet blir Hannah vad industridesign är avsedd att vara: en omsorgsfullt löst idé, mångfaldigad genom vardagligt bruk.