Philippe Starcks relation till Forge de Laguiole sträcker sig långt bortom formgivningen av en kniv. När manufakturen grundades i byn Laguiole 1987 gav Starck projektet dess arkitektoniska uttryck: en samtida byggnad i aluminium och glas, markerad av en arton meter hög klinga som reser sig över landskapet i Aubrac. Samma instinkt – att ta ett föremål med rötter i traditionen och föra det otvetydigt in i samtiden – präglar hans arbete för bordet. Starcks matkniv för Forge de Laguiole är utformad som ett monoblock: klinga och skaft smidda i rostfritt stål till ett enda sammanhängande föremål. Konstruktionen upplöser den visuella gränsen mellan material och funktion och låter kniven framträda som en enda precis gest. I versionen med satinfinish har skaftet en subtil, barkliknande struktur. Den för in något närmast elementärt i ett annars industriellt föremål – en hänvisning till material och landskap, uttryckt helt i stål. Ytan ger handen en taktil kontaktpunkt utan att störa silhuettens renhet. Resultatet är igenkännligt Laguiole utan att förlita sig på det dekorativa språk som traditionellt förknippas med kniven. Starck behåller arketypen men ändrar dess vokabulär: färre material, färre övergångar och större tonvikt på linjen, greppet och själva klingan. Inom Forge de Laguiole har detta förhållningssätt en särskild resonans. Starck bidrog till att ge återupplivandet av Laguioles knivhantverk en arkitektonisk form; hans kniv tillämpar samma idé i bordets skala – traditionen behandlas inte som något som ska reproduceras, utan som något som kan fortsätta att utvecklas.

Philippe Starck