Från skiss till bord
Linjen tar sin början i Tias Eckhoffs studie av proportioner. I Maya 2000 förenas skaft, övergång och funktionell form till ett enda sammanhängande föremål.
Linjen tar sin början i Tias Eckhoffs studie av proportioner. I Maya 2000 förenas skaft, övergång och funktionell form till ett enda sammanhängande föremål.
Maya 2000 utvecklar Mayas triangulära form till en längre och smalare silhuett. De strömlinjeformade proportionerna ger delarna ett lättare, mer utdraget uttryck samtidigt som det breda, bekväma skaftet bevaras.
Tias Eckhoffs förhållande till bestick blev särskilt betydelsefullt 1962, när han formgav Maya för Norstaal. Det breda skaftet smalnar av till en triangulär form, medan rundade kanter ger delarna ett stadigt men bekvämt grepp. Designen blev ett av 1900-talets mest tongivande skandinaviska bestickmönster och togs senare upp i Phaidon Design Classics samt i museisamlingar, däribland MoMA i New York och Victoria and Albert Museum i London. Eckhoff fortsatte att utforska bordet genom kollektioner som Una, Chaco och Maya 2000, där han återkom till proportion, balans och förhållandet mellan strikt geometri och mjukare kurvor. Hans arbeten byggde sällan på ornament. Karaktären växte i stället fram genom hur ett föremål förfinades — långsamt, fysiskt och med en enastående uppmärksamhet på formens minsta förskjutningar.
”Jag arbetar långsamt, jag skulle vilja fila på ett bestick i ett år.” — Tias Eckhoff
Tias Eckhoff
Maya 2000 är Tias Eckhoffs vidareutveckling av hans ursprungliga Maya-formgivning från 1962. Han bevarade handtagens särpräglade triangulära princip men gjorde delarna längre och smalare, vilket gav den välbekanta formen ett mer strömlinjeformat uttryck för en ny generation bord.
Båda kollektionerna formgavs av Tias Eckhoff och delar samma triangulära formprincip, men proportionerna skiljer sig tydligt. Matkniven i ursprungliga Maya mäter 20.0 cm, gaffeln 17.7 cm och skeden 18.0 cm. Maya 2000 förlänger dem till 22.0 cm, 20.2 cm respektive 20.5 cm. Maya känns därför kortare, bredare och mer kompakt, medan Maya 2000 har ett mer långsträckt och strömlinjeformat uttryck.
Därför att den triangulära övergången redan var Mayas visuella DNA. I stället för att ersätta en framgångsrik idé förändrade Eckhoff dess proportioner. Maya 2000 visar hur dramatiskt en form kan utvecklas genom längd och smäckerhet och ändå förbli omisskännligt besläktad med originalet.
Ja. När den extra längden upprepas i kniv, gaffel och sked vid sex platser förändras hela bordets rytm. Maya 2000 känns mer linjär och luftig, medan ursprungliga Maya skapar en mer kompakt visuell närvaro. Små skillnader i proportion blir långt tydligare genom upprepning.
När den har tillräcklig identitet för att stå utan originalet bredvid sig. Maya 2000 för Tias Eckhoffs tidigare idé vidare, men de långsträckta proportionerna ger den en egen karaktär. Släktskapet med Maya är fortfarande synligt, samtidigt som kollektionen naturligt framstår som en fullständig formgivning i egen rätt.