Därför att bakelsegaffeln reducerar kollektionen till en mindre och finare skala. Proportionerna, balansen och den taktila karaktären hos Hannah förblir igenkännbara, men föremålet blir lättare och mer intimt. Det visar hur Anna Castelli Ferrieris formspråk kan anpassas till ett annat skede av måltiden utan att förlora sin identitet.

Den försvinner inte. De sex bakelsegafflarna och teskedarna låter Hannah fortsätta genom dessert och kaffe, när bordet blir stillsammare och gesterna mindre. Den sista rätten blir ännu ett tillfälle att uppleva samma prisbelönta formgivning genom handen.

På ett oväntat sätt, ja. Hannah tilldelades ADI Compasso d’Oro 1994 för att ha omprövat ett klassiskt vardagsföremål genom funktion, proportion och taktil harmoni. De mindre delarna gör denna disciplin särskilt tydlig: ingenting behöver bli ornamentalt bara för att tillfället blir mer njutningsfullt.

Därför att hennes arbete betraktade vardagen som ett legitimt ämne för seriös formgivning. Arkitektur, möbler och bestick må finnas i mycket olika skalor, men alla upplevs av människor. Hannah gör de välbekanta gesterna att äta dessert eller röra om i kaffet till en del av denna större designfilosofi.

När bordet har befriats från sina större föremål. Med färre och mindre delar kvar blir detaljer i proportion, yta och balans lättare att urskilja. I setet Hannah med 30 delar är desserten inget tillägg till middagen; det är stunden då kollektionen kan upplevas som mest intimt.